lördag 28 januari 2012

Syjuntan


Jag har varit på syjunta för första gången. Det är jobbkollegorna (läs: tjejerna på jobbet, som inte nödvändigtvis har sömnadsintresse) som gärna vill umgås efter arbetstid. Syjunta fick bli ett ligitimt skäl, men precis som den historiska syjuntan så pratar och fikar vi mer än syr. Jodå, några av de händigare töserna tråcklar allt på sina handarbeten, men majoriteten (varav jag är en av dem) tror sig mest vara på fikarep. Som parantes bör dock nämnas att värdinnan som höll i senaste (och första) syjuntan slog på stort och bjöd både på middag och fika.

Apropå ingenting så är det en konstart i sig, det där med att doppa i kaffet emellan stygnen.. Resultatet är en grupp nickande töser. Det är den lustiga effekten av att handarbeta samtidigt som man har vett i kroppen att se på den som talar eller ta ett dopp i kaffekoppen.

Nämnas bör att de riktigt inbitna handarbetarna, har sytråden i blodet och behöver inte titta ner alls.. Min tro och envishet håller fast vid tanken att det mesta är som att skriva på maskin - att bara tillräcklig övning ger färdighet… Jo, för jag är inte en av de händigaste och syjunta innebär ett utomordentligt bra tillfälle att träna.

Motiverande nog har jag en rekorderlig symaskin här hemma och en stor näverkorg som är fylld med fint sömnadsmaterial. Vet ju vad jag vill sy egentligen, så däri ligger inte alls problemen. Tänker sy om vintagekläder ser ni :) ...så vad väntar hon på, människan!

Till nästa syjunta skall jag ta med handarbete jag med. Ska doppa mindre och sy istället. Tänk, det ska jag minsann!


Ps. kan inte låta bli att visa några av de fina sakerna som ligger i näverkorgen:

♥ Några röda knappar ur den oändliga mängder knappar, som ärvts av min mormor Inga (..som så många andra förr brukade hon spara på knappar ur utförtjänade plagg..)

♥ Tre gamla skräddarkritor märkta HANCOCK LONDON:

fredag 20 januari 2012

Den gamla dalslandsstugan

..det visade sig bli en helt oplanerad följetong med sakletande bland de Dalsländska gårdarna..

Från köpmansdisken i mina vänners garage bar det raskt vidare till deras vän Annelie som bor i närheten och vars dalslandsstuga har dragit sin sista suck. Jag är ju ingen vän av rivningar, avskyr det närmare bestämt, men här börjar det bli tvunget av ren olycksrisk och Annelie vill tömma ur stugan på saker innan tiden är försen..

Annelie berättar: ..."då jag kom in i bilden och köpte loss gården där stugan står, hade det redan gått för långt. Stugans tak var redan då insjunken och stockarna som utgör grundstommen, började ge efter"..

Nu några år senare är bilden som möter oss sorglig (jag tog inga foton på stugan, men ska försöka återge i ord): En traditionell dalslandsstuga i två våningar, smal och hög. En fasad av gisten träplank, trägrå utav frånvaron av faluröd färg.. Ett hål i ena väggsidan utgör ett gapande sår, där stommens murkna stockar gör sig synliga och påminner oss om husets ålder.. Taket är illavarslande insjunket och utan räddning... Vi går runt huset och över en liten spång, in genom gamla slitna dubbeldörrar som står på vid gavel i alla väder..

Väl inne möter oss en villervalla av gamla prylar och vi kommer på bättre tankar och glömmer husets förfall för en stund. Fina gamla flaskor, en bok om fruktkonservering, en gammal skrivbordslåda, en skurtrasa i originalförpackning, liksom handstöpta ljus också i sina originalförpackningar.. Inga stora saker, men det gav mig glädje att få "rädda" dem.. Jag räddade också ett gammalt handfat med vacker kran, 4st trädgårdsstolar och en informationsskylt troligen från en fd affär.

I vår, när det är lite varmare (för idag var det hemskt råkallt i det gamla huset) skall vi få komma tillbaka och rädda det sista innan huset rivs för gott; Ett antal gamla dörrar (inkl pardörrarna) och allt det som visst finns på övervåningen, men som vi inte fick lov att se idag för hon vågade inte släppa upp oss där.. lite rasrisk kanske ;/ ..åh, längtar till skattjakten i vår :-)

måndag 16 januari 2012

Den gamla skruvförvaringen..

I mina vänners garage står byråernas byrå (!) eller köpmansdisk om du så vill. Den tjänstgör som skruvförvaring och är rätt trött. Skruvar i diverse modejangrar fyller lådorna. ..många rostiga och åratal av olja och smuts har blivit till ett grått täcke.

Jag ser bara charmen, det bastanta träet och de fina handtagen, och kan inte låta bli att önska att den var min.



Jag brukar smyga in till köpmansdisken och stå och titta emellanåt... och det är fler saker därinne som är fina med. Bla sonens cremevita vespa och en gammal verktygslåda i trä med innehållsförteckning :)

Det är ett litet äventyr i sig att ta sig in i garaget, genom högt gräs och för dörren står en planka lutad eftersom låset är trasigt.. Sådana där ställena bara måste upptäckas!