lördag 28 januari 2012

Syjuntan


Jag har varit på syjunta för första gången. Det är jobbkollegorna (läs: tjejerna på jobbet, som inte nödvändigtvis har sömnadsintresse) som gärna vill umgås efter arbetstid. Syjunta fick bli ett ligitimt skäl, men precis som den historiska syjuntan så pratar och fikar vi mer än syr. Jodå, några av de händigare töserna tråcklar allt på sina handarbeten, men majoriteten (varav jag är en av dem) tror sig mest vara på fikarep. Som parantes bör dock nämnas att värdinnan som höll i senaste (och första) syjuntan slog på stort och bjöd både på middag och fika.

Apropå ingenting så är det en konstart i sig, det där med att doppa i kaffet emellan stygnen.. Resultatet är en grupp nickande töser. Det är den lustiga effekten av att handarbeta samtidigt som man har vett i kroppen att se på den som talar eller ta ett dopp i kaffekoppen.

Nämnas bör att de riktigt inbitna handarbetarna, har sytråden i blodet och behöver inte titta ner alls.. Min tro och envishet håller fast vid tanken att det mesta är som att skriva på maskin - att bara tillräcklig övning ger färdighet… Jo, för jag är inte en av de händigaste och syjunta innebär ett utomordentligt bra tillfälle att träna.

Motiverande nog har jag en rekorderlig symaskin här hemma och en stor näverkorg som är fylld med fint sömnadsmaterial. Vet ju vad jag vill sy egentligen, så däri ligger inte alls problemen. Tänker sy om vintagekläder ser ni :) ...så vad väntar hon på, människan!

Till nästa syjunta skall jag ta med handarbete jag med. Ska doppa mindre och sy istället. Tänk, det ska jag minsann!


Ps. kan inte låta bli att visa några av de fina sakerna som ligger i näverkorgen:

♥ Några röda knappar ur den oändliga mängder knappar, som ärvts av min mormor Inga (..som så många andra förr brukade hon spara på knappar ur utförtjänade plagg..)

♥ Tre gamla skräddarkritor märkta HANCOCK LONDON: