onsdag 16 september 2009

Tredje hand

De blänger lite på mig emellanåt..

Kavajen som kavlar upp ärmarna, ser i svart genom ilsket smala knappar och den röda bläsern trutar med sina slag. De har tillfälligt fått husrum i min kökskoffert, bland plagg som behöver omvårdnad, lagning eller ska sys om. En ska-fixa-låda som är full med besvikelser och brustna löften.. Kavajen väntar sedan länge på en lagning i ena ärmen…

Så mycket man vill få gjort, men så ofta det stannar av i bara en tanke… Problemet är att just tanken är så mycket bättre än verkligheten och min fantasi starkare än syförmågan. I min underbara underjordiska tankevärld är plaggen välskräddade små mästerstycken alà Alice.

Men så är det med det mesta.. tanken behöver få sin tid att överföras till handen, viljan behöver övertala förnuftet och rädslan för sprättaren behöver gå i terapi, men sen så.. Lägg till långsamma synapser vid symaskinen också så får du en bra bild över min halta arbetsgång.

Jag lägger så slutligen min hand vid det jag köpt second hand för att sy om det i tredje hand. Jag fiskar upp den röda bläsern och som i en tango med symaskinen skapar vi galanta slag. Den ilskna kavajen går motvilligt med på att rulla ner ärmarna och lagas med varsam hand.
I ögonvrån ser jag att locket till lådan pressas uppåt och ut kikar en förväntansfull klänning som vill visa upp sig på ett kalas..

torsdag 10 september 2009

Lekkamrater..

Jag känner adrenalinet sjuda och ivrig som ett barn öppnar jag dörrarna till ännu en loppisbutik.

En första överskådlig rek ger det vanliga intrycket – en lite frän doft når näsan och en oändlig skräpkavalkad tycks fylla hyllor och bord. Men barnet i mig är på skattjakt och jag släpper dörren, rycker tag i en korg och i tanken är jag redan på väg halvvägs genom lokalen. Min iver och fullständiga medryckelse i stunden leder mig nu ofta in i ett slags tunnelseende där jag finner mig själv upprepa ett mantra: fynda-fynda-fynda..!
Så snubblar jag över en stackars tant eller råkar trampa en herre på foten och får ett abrupt uppvaknande. Lugnar mig något i min jakt och släntrar så vidare mot klädstängerna och börjar bläddra bland kläderna i rader..
Sedan byter jag lek och plötsligt är jag en mästerdetektiv som synar sömmarna med förstorningsglas och lupp...

Jag avbryts av en arm på min axel och en galje med en klänning trycks upp framför min näsa. I min iver hade jag glömt min syster - vi hade kommit till loppisen för att fynda tillsammans.
Så tar vi upp förstorningsglasen och fortsätter att leka mästerdektektiv, min lekkompis och jag...

När går ett intresse över till att bli en livsstil?

I mitt fall har ”gamla grejer” och samlandet varit en del av mitt liv så länge jag kan minnas. Jag är uppväxt i ett hem där minnena var en del av nuet och jag minns ofta hur jag fantiserade kring de vackra ting som införskaffats under årens lopp.
Det inhandlades antikviteter i min familj och i släkten fanns en antikhandlare som ibland kom hem med spännande föremål.. Extra bra stunder jag minns är nostalgitripparna bland minnena från vår släkt, då mamma berättade små anekdoter om sakerna hon fått och människorna som ägt dem..

En hemmiljö som tidigt väckte ett intresse för det gamla, men i början var det nog själva skattjakten som inspirerade mig mest. Jag var inte mer än i de första skolåren när jag började containerfynda, släpade hem prylar från rivningskåkar och hittade saker i andras gömmor och frågade om jag fick.. Men inte sällan var det en stor faschination för mig i att bara få titta på det vackra.. Minns att jag ofta smygtittade i min farmors klädkammare och ett av skåpen i min mormor och morfars kök..

Under åren har jag fortsatt att bära hem saker, men aldrig tillåtit mig att fastna i samlandet. Jag är mao ingen riktig samlare i dess generella betydelse, som låter hemmet fyllas till bredden med saker av samma sort. Jag ändrar alltför ofta intresseområde, tröttnar på saker och säljer vidare eller ger bort. Förutom de där alldeles speciella sakerna som jag aldrig släpper för att de bär med sig ett minne.. Liksom min mamma kommer jag att bära de sakerna med mig genom livet och jag vet att jag själv kommer att föra historierna om dem vidare..