Bagladyn

På senare tid har jag förärat mig ett nytt smeknamn. Kanske inte helt uttalat, men i ordalag som ”att nu kommer hon med de där kassarna igen..” eller ”det var en himla massa påsar du ständigt går och bär på..”, och så de nykikna som ber snällt: ”får jag kika vad du har i påsen den här gången...”.

Så en påsfröken har man blivit eller vad jag nu väljer att bära hem alla mina diverse fynd i. Det är ju ingen vacker syn och jag är nog inget vidare fin fröken som släpar på diverse gammalt ”lump” (läs: second hand-fynd

Ofta är allt inte riktigt helt och rent så de nyfikna som kikar i min påse rynkar på näsan lite. För visst är det så att ibland ser man det där otroligt fina, men som råkat illa ut av tidens tand.. Med min goda vilja slinker det mesta med hem ändå med tanken att allt går att fixa med lite nål och tråd, eller färg eller.. Ja, möjligheterna ter sig oändliga bara för att få chansen att ”rädda” ett gammalt ting.