Lekkamrater..

Jag känner adrenalinet sjuda och ivrig som ett barn öppnar jag dörrarna till ännu en loppisbutik.

En första överskådlig rek ger det vanliga intrycket – en lite frän doft når näsan och en oändlig skräpkavalkad tycks fylla hyllor och bord. Men barnet i mig är på skattjakt och jag släpper dörren, rycker tag i en korg och i tanken är jag redan på väg halvvägs genom lokalen. Min iver och fullständiga medryckelse i stunden leder mig nu ofta in i ett slags tunnelseende där jag finner mig själv upprepa ett mantra: fynda-fynda-fynda..!

Så snubblar jag över en stackars tant eller råkar trampa en herre på foten och får ett abrupt uppvaknande. Lugnar mig något i min jakt och släntrar så vidare mot klädstängerna och börjar bläddra bland kläderna i rader..

Sedan byter jag lek och plötsligt är jag en mästerdetektiv som synar sömmarna med förstorningsglas och lupp...

Jag avbryts av en arm på min axel och en galje med en klänning trycks upp framför min näsa. I min iver hade jag glömt min syster - vi hade kommit till loppisen för att fynda tillsammans.

Så tar vi upp förstorningsglasen och fortsätter att leka mästerdektektiv, min lekkompis och jag...