Jag strosar längs en gata, som här i Berlin, och så plötsligt ser jag något spännande i ögonvrån.. Det handlar säkert bara om korta ögonblick, men jag hinner kika in, reka och hitta något spännande. Det hemska är att det inte alltid stannar vid en kik, utan plötsligt är kameran framme och KLICK - ögonblicket är memorerat!
Då dimman har lättat och stundens ingivelse är förbi, brukar jag känna lite lätt skam och hoppas att ingen såg mig.. Men nu, såhär i efterhand, brukar jag oftast minnas mina nostalgitrippar med gott mod. Oförkämt nöjd med att jag t.o.m. memorerade ögonblicket på bild.
Bakrutan i Berlin är inget undantag..¨
Det är besvärliga är att det aldrig stannar vid en enkel kik in genom ett fönster. Att det jag hittar, innanför fönstren till det privata, väcker frågor som jag aldrig får svar på. Jag är en åskådare och betraktare av det privata, som jag aldrig kommer att få ta del av.
Så är det också med sakerna på hatthyllan, bakom rutan i den vita bilen… Mina frågor förblir obesvarade..
Jag undrar bl.a. om den vita bilens ägare längtar hem till en stad som inte är Berlin. I vilken ordning köptes hattarna och när bars de? Är den vita bilens ägare en ensam människa? Är sakerna på hatthyllan noggrant placerade, med en tanke? Vad är isåfall den tanken? Söker den vita bilens ägare kontakt genom sin hatthylla? Vad är hans alias i kontaksannonsen? En man för sin hatt? Kan en hatthylla vara en kontaktannons som säger mer än tusen ord, precis som bilden?
För att knyta ihop berättelsen och säga något om Berlin. Staden överraskade mig. Innan jag åkte dit hade jag en inre bild av en grå stad, tyng under sin historia. Berlin visade sig istället vara en spännande och till och med vacker stad att promenera i. Jag strosar gärna fler gånger längs Berlins gator..
Ps. Fler inlägg om Berlin kommer.. bl.a lite bilder inifrån Kunsthaus Tacheles
ÄLSKAR samlingen av hattar :D
SvaraRaderaJa, visst är de där hattarna är en spännande samling...! ..kan bara inte förmå mig att förstå syfte och bakgrund, men det är väl precis som i skolan... Bara gör, inte fråga så mycket ;-
SvaraRaderaLustigt att du nämner Canons 1.8 för den pucken älskar jag :) Inte i macro-syfte, utan för bilder längre ifrån... 1.4 är mkt bättre (se jämförelse hos En bulle i ugnen) men jag tycker ändå bra om den som sagt. Just nu har jag inte närgränsen i skallen på Sigman... kan det vara 28 cm..? Ja, det stämde bannemig. Zoom är det icke. Och som jag skrev är det riktigt seg fokusering på den så manuell fokusering krävs.
SvaraRadera