Bagladyn

På senare tid har jag förärat mig ett nytt smeknamn. Kanske inte helt uttalat, men i ordalag som ”att nu kommer hon med de där kassarna igen..” eller ”det var en himla massa påsar du ständigt går och bär på..”, och så de nykikna som ber snällt: ”får jag kika vad du har i påsen den här gången...”.

Så en påsfröken har man blivit eller vad jag nu väljer att bära hem alla mina diverse fynd i. Det är ju ingen vacker syn och jag är nog inget vidare fin fröken som släpar på diverse gammalt ”lump” (läs: second hand-fynd

Ofta är allt inte riktigt helt och rent så de nyfikna som kikar i min påse rynkar på näsan lite. För visst är det så att ibland ser man det där otroligt fina, men som råkat illa ut av tidens tand.. Med min goda vilja slinker det mesta med hem ändå med tanken att allt går att fixa med lite nål och tråd, eller färg eller.. Ja, möjligheterna ter sig oändliga bara för att få chansen att ”rädda” ett gammalt ting.

Loppislivets moment 22..

Jag har på nära håll bevittnat trenden Feng-shui - ”att rensa i röran..”

Mitt vittne består i att två nära vänner till mig har anammat denna ideologi med en förhoppning om att skapa harmoni i sina hem och samtidigt få betalt för sina gamla prylar. Har iakttagit vännerna ett tag nu och insett att det är ett projekt som tagit rejäla proportioner. Helger och kvällar kommer och går, de är flitiga som få och rensar, sorterar, paketerar och prissätter.. Det har blivit en livskonst i organisationsförmåga.

Den springande punkten i denna text och mina vänners dilemma, är alla lådor.. Det som ska säljas måste förvaras någonstans, i väntrummet mellan försäljningstillfällen och däri har ”lådan” fått en god funktion. Mina vänner är aktiva som få och bevistar kommerser, antikmarknader, håller loppis i garaget och säljer genom bagaget.. - lådor åker fram och tillbaka och har plötsligt blivit ett moment 22.

Genom lådan har skräpet tagit sig en presentabel plats och istället för att som tidigare, ha skräpet högt och lågt i en röra, ligger nu skräpet välsorterat i lådor. Skräpet har genom "lådan", fått en accepterad plats i mina vänners vardag.. varför de nu lever i en skräpkavalkad, åker runt med välsorterat skräp bak i bilen eller har skräp ståendes i något väntrum därhemma, bara det är väl organiserat i lådor så...

Viva Brazil!

Flanerade på Alingsås affärsgator under lunchen och hamnade tillslut på mitt vanliga favoritställe. En liten second hand butik på andra våningen i ett av stans äldre trähus. För mig mer en dos av charmig miljö än ett shoppingmecka, men väl värt besöken - får ju vara en del av det en liten stund..

Men så i dag, på ett litet träbord invid fönstet, stod de och väntade på mig.. Ett par brazilianska skor alá 80-tal, rosa skinn i "stansad spets". Hade letat länge efter något liknande och egentligen tänkt mig ett par beige eller bruna, men de här var faktiskt snäppet vackrare. In i skohyllan med er bara!

I (still) got the Blues for you..

Har kommit över en liten sparsam garderob av Maud Fredin Fredholm: Två stiliga tröjor i akryljersey samt en dräkt och en blus i bomullsjersey, den sistnämnda och fotad nedan, av hennes välkända mönster ”Blues”

Det kallar jag häftig textildesign, slöjdarbete med ett uttryck i färg och form som betraktaren inte kan undgå att reagera på. Framförallt hennes retro mönsterkavalkad i batik.. Jag beundrar Mauds förmåga att släppa loss fantasin och gå over-the-edge, det inspirerar mig enormt. Visserligen kanske inte lika vågat då det bekom sig, på 60- 70-talet, men den som bär hennes plagg idag är garanterat personlig i sitt uttryck. Hennes vackra klänningar står högst på min önskelista just nu…, men tills jag kommit över en sådan ska jag passa på att bära min ”Bluesblus..”

Textilstaden Alingsås

Livet faller sig som det brukar... Man tror att man är på villovägar, tar en krokig omväg eller åtminstone att man är bra försenad, men så plötsligt står man framför en vägskylt (läs: tecken) och man vet att man är på rätt väg..

När jag började mitt arbete i Alingsås som ekonom hade jag ingen aning om vilka möjligheter staden gömde (mer än arbetsmässigt och att de är bra på potatis här i trakterna). Men allteftersom dyker subtila tecken upp i min väg som får mig att svänga vänster eller höger och ta en liten avstickare för att upptäcka att mycket i Alingsås knyter an till mitt klädintresse…

Det visade sig att det har gått mig helt förbi att Alingsås är en gammal textilstad, där man förr tillverkade bl.a. bomullstyger på Almedals, kostymer på Kabom. Tänka sig att min gamla favobyxa ur mammas garderob, ”Alla stjärtars byxa”, kommer från det Alingsåsbaserade företaget Martinette.

I efterdyningarna av textilindustrins kölvatten hittar jag en guldgruva i form av hela garderober från kända designers och genom mitt arbete, kontakter till Alingsåsare som gärna vill sälja kläder till mig.

Bläddrade i Alingsås tidning häromdagen (en sporadisk handling en sömnig morgon) ..och där, mitt på sidan av höstens kursutbud, läser jag: ”Svenska textildesigners”, en kurs av Kristina Wadensten som förmedlar sin kunskap i ett urval av Svenska textildesigners och deras historia och teknik. Ringde direkt och var givetvis en av de först anmälda..

En exotisk koffert..

En dramatisk förvandling har skett av min garderob de senaste åren. Mina klädval har ändrats, vad jag väljer att köpa eller sy upp.. Det har varit en fascinerande resa att se min garderob förvandlas till en exotisk koffert med influenser från världens hörn, en skön mix av många olika stilar. Om möjligt ett rak reflexion av min egen personliga utveckling från att vara lite försiktig och behärskad i mina uttryck till att nu våga tänja lite på gränserna. En vinst för min kvinnlighet och en lättnad att bara vara jag genom mina kläder..

Min garderob var tidigare en stilla strid av böljande vita tyger och varma accenter i pastell.. Detta är fortfarande mina basplagg och en trygg hamn att återvända till. Men nu innehåller paletten även lite starkare färger, tygerna är mönstrade (det var en resa i sig att våga bära..) och jag uttrycker numera stolt min kvinnlighet genom lite mer vågade skärningar och accessoarer.

Jag känner mig som en upptäcksresande på ett okänt hav, driven av spänningen att utforska fler hamnar och fylla min koffert.. Med paralleller till min egna personliga utveckling, att våga trotsa min rädsla för att prova något nytt, att överskrida gränser och styra ensam över ett tomt hav.